Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kollrade kollrat
kollr·ar●få (ngn) att tappa omdömesförmågan
t.ex. genom sin charm och utstrålning
komm.hon kollrade bort honom totaltkollra bort ngnsedan 1857bildn. till koller i bet. ’galenskap; stollighet’
Subst.:vbid1-210997bortkollrande,
vbid2-210997bortkollring