Svensk ordbok 2009, webbversion

kollra bort´ verb kollrade kollrat kollr·ar●få (ngn) att tappa omdömes­förmågan t.ex. genom sin charm och ut­strålning komm.hon kollrade bort honom totaltkollra bort ngnsedan 1857bildn. till koller i bet. ’galenskap; stollighet’ Subst.:vbid1-210997bortkollrande, vbid2-210997bortkollring